Kvinnor som offer

Igår talade man på TV 4 om kvinnligt våld. Kvinnor som mördare, det kvinnliga våldet som ökat OCH hur detta sedan förklaras. När kvinnor mördar barn letar man en förklaring, sa man. När män mördar är man inte intresserad av en förklaring. Bakom en kvinnlig mördare letar man reda på en man som den egentlige ansvarige. Det finns också mycket elände i hennes liv tidigare och det lyfts fram. Det finns mycket elände i männens liv tidigare, men det får inte utgöra en förklaring till deras beteende. Är detta den sista chansen att dolt och subtilt få säga att kvinnor är underlägsna män? Inte ens ansvariga för våra handlingar? Var det inte så man resonerade för över 100 år sedan, när vi sågs som ett bihang utan möjlighet till eget ekonomiskt ansvar och som inte kunde anförtros rösträtt? Låtsad förståelse och omtanke om kvinnan - så att hon hålls på mattan.

EQ?

Att vara känslomässigt intelligent!
Något som vi kvinnor har lätt för? NEJ!
Vi är snarare känslomässigt korkade, när vi inbillar oss att vi skulle ha fått en genväg till att ha kunskap om våra känslor. Alltså, vad får oss att tro att vi slipper känna förakt, avund, ilska bara för att vi är kvinnor? Är jag verkligen alltid fylld av empati, när jag "tar hand om" min kollega? Eller är det avunden som gör att jag visar empati? På så sätt kan jag hiva mig upp och uppleva ett överläge mot kollegan? Från denna position utstråla lite låtsad empati och jag kan känna mig god och därmed överlägsen. Empati? EQ?
Nej, att vara känslomässigt intelligent handlar mer om att granska sina egna äkta bevekelsegrunder och ha respekt för att man inte har tillgång till allt. En del finns förvarat på lagret. Därifrån kan det komma puffar och annat vare sig man vill det eller inte. Man har inte koll. Kul? Kanske ibland, men alltid utmanande och spännande.