Att vara känslomässigt intelligent!
Något som vi kvinnor har lätt för? NEJ!
Vi är snarare känslomässigt korkade, när vi inbillar oss att vi skulle ha fått en genväg till att ha kunskap om våra känslor. Alltså, vad får oss att tro att vi slipper känna förakt, avund, ilska bara för att vi är kvinnor? Är jag verkligen alltid fylld av empati, när jag "tar hand om" min kollega? Eller är det avunden som gör att jag visar empati? På så sätt kan jag hiva mig upp och uppleva ett överläge mot kollegan? Från denna position utstråla lite låtsad empati och jag kan känna mig god och därmed överlägsen. Empati? EQ?
Nej, att vara känslomässigt intelligent handlar mer om att granska sina egna äkta bevekelsegrunder och ha respekt för att man inte har tillgång till allt. En del finns förvarat på lagret. Därifrån kan det komma puffar och annat vare sig man vill det eller inte. Man har inte koll. Kul? Kanske ibland, men alltid utmanande och spännande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Mycket tankeväckande men hur vet jag att jag inte är empatisk utan strävar efter att känna mig överlägsen? Undrar Ingrid Ö
SvaraRaderaDet är inte lätt att veta. Det bästa är att granska sig själv. Vems behov tillfredsställer jag egentligen genom att ta hand om andra? Är det för att jag ska få känna mig som en bra person? Kolla skillnaden empati och att "tycka synd om". Empatin flödar mellan människor som upplever sig vara på samma nivå medan "tycka synd om" ofta flyter uppifrån och ned. Det är skälet till att vi oftast inte uppskattar att bli tyckta synd om. Empatin däremot lindrar. De flesta människor kan någon gång känna tillfredsställelse, när andra får det svårt. Om man tror att bara för att man är kvinna händer inte det, löper man risk att bli en riktig Prussiluska.
SvaraRaderaMycket intressant läsning. Något att tänka på.
SvaraRadera