Ansvar?

Enligt media drabbas ungdomar av sms lån, andra drabbas av övervikt eller så drabbas vi av skadorna av rökning. Skolkar man från skolan drabbas man av allt möjligt och lägger sig barn sent drabbas de av trötthet.

Vi har inte råd att gå till tandläkaren, vi har inte råd köpa bra mat, vi har inte råd att spara…

Vi hinner inte träna, vi hinner inte sköta vår hälsa och vi hinner inte ta hand om våra barn eller gamla…

Idag meddelades att alltfler unga människor inte kan betala sina räkningar…

Dessutom tröstar vi oss med att vi inte kan sluta röka, sluta shoppa, sluta äta, sluta surfa…

Vem ska ge det alla behöver - empati?

Då och då behöver vi alla möta empati och andras omtanke. Livet innehåller svårigheter och problem uppstår. Vi får till exempel inte det jobb vi hoppas på, vi får inte de arbetsuppgifter vi tycker att vi förtjänar, vi får inte ens den lön vi anser att vi borde ha, vi har inte en perfekt partner, vi skiljer oss, vi blir arbetslösa, vi känner oss ensamma och vi möter alla sjukdom, lidande och död. Kort sagt vi behöver andras omsorger och empati.

Risken är att vi fastnar i den sötma som andras omtanke kan skapa. Vi kanske till slut känner oss ständigt drabbade och i ett underläge som gör att vi får för oss att vi ha rätt att kräva andras insatser. Vi utgår ifrån att andra därför är skyldiga att visa oss empati. Vi har utvecklat ett krävande barn inom oss. Ett bortskämt barn. Andra ska ge. Det står ingen ut med egentligen. Det är så man blir ensam.