Då och då behöver vi alla möta empati och andras omtanke. Livet innehåller svårigheter och problem uppstår. Vi får till exempel inte det jobb vi hoppas på, vi får inte de arbetsuppgifter vi tycker att vi förtjänar, vi får inte ens den lön vi anser att vi borde ha, vi har inte en perfekt partner, vi skiljer oss, vi blir arbetslösa, vi känner oss ensamma och vi möter alla sjukdom, lidande och död. Kort sagt vi behöver andras omsorger och empati.
Risken är att vi fastnar i den sötma som andras omtanke kan skapa. Vi kanske till slut känner oss ständigt drabbade och i ett underläge som gör att vi får för oss att vi ha rätt att kräva andras insatser. Vi utgår ifrån att andra därför är skyldiga att visa oss empati. Vi har utvecklat ett krävande barn inom oss. Ett bortskämt barn. Andra ska ge. Det står ingen ut med egentligen. Det är så man blir ensam.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Intressanta tankar. Alla är vi i behov av vanlig medmänsklighet, men min erfarenhet är att det är synnerligen ovanligt i dessa dagar, att alla har nog med sitt och inte orkar med hur andra har det. Men jag håller absolut med; att kräva detta av andra, att kräva att andra ska visa inlevelse i fråga om våra basala behov av närhet och värme, det går inte. Men ensamma, det blir vi väl till slut om vi bara månar om oss själva?
SvaraRaderaDet finns en individualistisk trend i dag. Tag ansvar för dig själv är parollen. Den trenden förstärks av att man lägger alltmer ansvar på offentliga system och institutioner. Det är dagis och skolans uppgift att uppfostra de unga, det är äldrevårdens sak att svara för att de gamla har det bra. Var tog familjeansvaret vägen?
SvaraRaderaMan anser att man via skatterna "köper sig fri" från det direkta personliga ansvaret för andra.
Större krav på andra, än på sig själv, är ett led i den individualistiska trenden.
SvaraRaderaAndra är till för mig.
Ja, och köpt omsorg har dessutom inte samma värde som kontakt byggd på känsla.
Vi behöver alla äkta empati.
Man kan köpa praktisk omsorg, men mänsklig - kan man köpa den? I det krav- och kränkt-samhälle vi skapat - för det är ju som är ansvariga för det som utvecklats under vårt vuxenliv har det blivit så feil- Vi ville väl men tänkte fel! Jag undrar var felet egentligen uppstod. Skriver Lena
SvaraRaderaFantastiskt bra inlägg och jag håller med!
SvaraRaderaMVH
Charlotta
www.popcornmannenpoppe.se
EQ för små barn